söndag 20 februari 2011

Tystnaden från Liu Xiaobos familj bruten

Mottagaren av Nobels fredspris 2010, Liu Xiaobo, kunde inte närvara vid sin ceremoni i Oslo i december eftersom han sitter fängslad i Kina. Han frihetsberövades år 2009 efter att, tillsammans med ca 300 andra intellektuella, ha signerat deklarationen Charta 08 där krav på politiska reformer och demokrati framfördes. Han var huvudförfattare till deklarationen och dömdes till den hårdaste domen sedan 1997: "uppvigling till omstörtande verksamhet" och 11 år i fängelse.

Liu Xiaobo har länge varit känd som en frispråkig kritiker av regimen och var en av talespersonerna under demonstrationerna på Himmelska fridens torg 1989, vilket gjorde att han bland annat förlorade sin tjänst på Pekings lärarhögskola och blev dömd till 20 månaders fängelse.

-->Inflik:1989 utspelades även en av världens mest kända protester, se film:

I samband med at Liu Xiaobo utsågs till nbels fredspris i oktober anhölls han och hans familj isolerades. Senast man hörde från Liu Xiaobos fru Liu Xia var den 29 oktober, men igår kom nyheten om att hon lyckats bryta tystnaden. Familj hålls i husarrest, som Lu Xia benämner vid en slags gisslan, och deras datorer har beslagtagits - de tillåts inte ha kontakt med omvärlden. Genom att hon på något sätt lyckats få internet på en gammal dator som de har kvar i huset har hon för några dagar sedan lyckats kontakta omvärlden.

Hör SR:s klipp om nyheten:

fredag 18 februari 2011

Skriv på protestlista mot fängslandet av Dawit Isaak!

 

Svensk-eritreansken Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i nästan 11 år- utan rättegång. Hur man ska få honom därifrån är ännu en olöst gåta. Igår tilldelades han på sin 46:e födelsedag 2011 års Gold Pen of Freedom Award.

Han kom som flykting till Sverige 1988 och hamnade i Lerum. Där jobbade han som städare och blev senare svensk medborgare år 1992. 1996 reste han tillbaka till Eritrea och grundade den regimkritiska tidningen Setit. Dawit Isaak fänslades i september 2001, och har inte kommit ut sedan dess.

Bakgrund Eritrea: Först italiensk koloni, koloniserades sedan av britterna år 1941 som administrerade området fram till 1952, då FN beslöt att Eritrea och Etiopen skulle ingå i en federation. Detta ledde till stort missnöje och gerillakrig utbröt 1961 och som fortsatte ända till 1991, då Eritrea "segrade". 1993 hölls folkomröstning och Eritrea blev självständigt. Konflikten med Etiopen har däremot fortsatt och 1998-2000 utrbröt ett krig. Eritrea är en enpartistat, då endast partiet Folkfronten för Demokrati och Rättvisa tillåts. Isaias Afewerki har suttit som president hela tiden (sedan 1993) och han och hans regim har utfört en stenhård politik mot regimkritiker. Förutom Dawit Isaak sitter även en lång rad andra journalister fängslade utan rättegång.

Eritrea vill inte veta av svensk inblandning i Isaak-fallet - de anser att det är en intern sak och de accepterar inte hans svenska medborgarskap. Presidenten Carl Bildt har fått många påtryckningar från svenska folket att ta tag i frågan. Han kan själv inte berätta särskilt mycket om vad UD gör, eftersom de använder sig av tyst diplomati. Eritreas president har uttryckt att Dawit Isaak inte kommer få någon rättegång och att de inte tänker frige honom - de säger att " vi vet hur vi ska hantera hans sort".

På följande sida kan du skriva på en protestlista mot fängslandet av Dawit Isaak:

torsdag 17 februari 2011

Oskyldiga fredliga demonstranter stormades av bahrainsk polis

Protesterna i Bahrain fortsatte idag och genom en artikel kunde jag läsa om de fruktansvärda aktioner som den bahrainska polisen/militären antog mot de fredliga demonstranter som de senaste dagarna slagit läger i Pärlrondellen i huvudstaden Manama. Några döda och 200-300 skadade, men man befarar att militären mörkar fler dödsoffer. Se klipp från SvD:
Polis stormade Bahraindemonstranter

 Kungen av Bahrain (och Michael Jackson).

Revolterna i Nordafrika fortsätter

Under handbolls-VM i Sverige förra månaden var jag volontär och hade möjlighet att se en rad olika handbollsmatcher i Färs och Frosta- arena i Lund. En av dagarna spelade ett lag från Bahrain - ett land som jag inte ens visste fanns. Jag blev oerhört nyfiken på att veta mer om detta för mig totalt okända land. Landets intresse för sitt handbollslag var inte stort, med tanke på de ynka fyra bahrainska supportrar som satt på läktaren.

Senare slog jag upp information om Bahrain och fick reda på att landet består av 33 öar precis öst om Saudiarabien (Persiska viken) varav ön Bahrain står för 7/8 av landets yta. Det totala landets yta är lite större än Bornholm och har ca 700 000 invånare. I detta land regerar kungen Hamad sedan 1999 och hans farbror Khalifa är premiärminister sedan 1971. Kungafamiljen är sunnimuslimsk, men majoriteten av befolkningen är däremot shiamuslimer. Just nu demonstrar tusentals för ett regimskifte i Bahrain för att bli av med den systematiska diskrimingeringen av shiamuslimer och tortyren i bahrainska fängelser samt få bort korruptionen.

I Libyen sker just nu protester mot den sittande regeringen. 2000 människor samlades i hamnstaden Benghazi för att demonstera mot gripandet av regimkritikern Fathi Terbel. Muammar Kadiffi är den diktator i Mellanöstern och Afrika som suttit längst på makten - sedan 1969. Libyens oerhört korrupta regering har försökt hålla sig neutral till händelserna i Egypten och Tunisien, men i själva verket är de naturligtvis oroliga för "jasmindoftens" spridning. Libyen är däremot ett mer slutet land än Tunisien och Egypten och omvärldens insyn är mycket liten. Förhoppningarna om en förändring verkar inte vara lika stora som de varit i deras två grannländer.

Människor i Libyen som visar kritik för regimen isoleras, torteras och nekas advokat. De som utövar yttrande- och organisationsfrihet döms till döden. Precis som i andra revolterande länder i Nordafrika ser vi dock andningshålet för demokratikämparna: internet med bloggar och Facebook.

onsdag 16 februari 2011

Den ljuvliga doften av jasmin...

...har visat sig vara mycket starkare än vad man någonsin hade kunnat ana. Efter Ben Alis fall i Tunisien den 14 januari, har jasminblommans livskraftiga doft lyckats störta ännu en korrupt diktatorledare: Egyptens president Mubarak. Egypten är den viktigaste hörnpelaren i arabvärldens ekonomi, så därför har denna revolution fått särskilt stort utrymme internationellt. Men tack vare det tämligen mindre ekonomiskt intressanta landet Tunisien har rättvisa skipats i det stora Egypten. Jornalister och reportrar säger som så: Januari-Tunisien, Februari-Egypten, Mars-? Ja, vilket arabiskt land står på tur för att bli av med sina korrupta ledare? De senaste dagarna har vi sett protester i Libyen, Bahrain, Jemen och Iran.

Stöd demokratikampen i Burma

Stöd medborgarrättskämpen Aung San Suu Kyi (Nobels fredpris 1991) i hennes outtröttliga kamp för demokrati och rättvisa i militärdiktaturen Burma. Detta till ytan största fastlandet i sydostasien med 55 miljoner invånare blev självständigt från Storbritannien 1948 och bildade då en förbundsrepublik. Sedan efter en militärkupp 1962 styrs landet av en rad militärjuntor som utvecklat en medveten isolationsstrategi. Idag räknas Burma (eller Republiken Unionen Myanmar som militärjuntan kallar landet för) som det minst utvecklade landet i världen.

Aung San Suu Kyi, dotter till frihetskämpen Aung San, valdes efter 30 år i exil till ledare för oppositionspartiet Nationella Demokratiska Förbundet (NDL). Den dåvarande ledaren för militärjuntan, Saw Maung, utlovade fria val. Aung San Suu Kyi vann faktiskt valet, men det ogiltigförklarades! Suu Kyi sattes i husarrest och släpptes inte förrän 1995, men hon har även suttit i husarrest upprepade gånger efter detta. Den 13 december 2010 frigavs hon efter en lång husarrest.

Skicka ett meddelande till Aung San Suu Kyi för att visa ditt stöd för hennes arbete genom denna amerikanska sida:
I stand with San Suu

År 2010 hölls ett folkomröstningsval, precis som militärjuntan hade lovat. De menar på att det var ett demokratiskt val, men allt tyder på att det inte var det. 2 200 människor som kämpar på oppositionssidan blev fängslade (och är fortfarande fängslade) och därmed gick man miste om landets starkaste dragkrokar för människorätts- och demokratikampen. Det har även kommit en del bevis för att militärjuntan tvingat vad väljarna skulle rösta på, och en hel del (troliga) spekulationer om att militärjuntan valfuskade.
Lyssna på San Suu:s tal i FN:


Artikel från dagens SvD: